Hej igen.
Jag kunde inte hålla mej borta! :P Jag tänkte skriva om boken "Bläckhjärta" som jag läser nu, mamma lånade den idag, och jag har läst 51 sidor i den. Än sålänge tycker jag att den verkar jättespännande. Jag tänkte skriva typ lite i början på den så ni får höra liiite...

EN FRÄMLING I NATTEN.

Det regnade den där natten, ett fint susande regn. Många år senare behövde Meggie bara blunda för att höra det, det lät som små fingrar som knackade på runtan. Någonstans i mörkret skällde en hund och Meggie kunde inte sova, hur ofta hon än vände sig från den ena sidan till den andra.

Under kudden låg boken som hon hade läst i. Pärmen tryckte mot örat på henne som om den ville locka in henne mellan de tryckta sidorna igen. "Kan det vara något vidare bekvämt att ha en så kantig och hård sak under huvudet?" hade hennes pappa frågat första gången han upptäckte en bok under hennes kudde. "Erkänn att den viskar sin berättelse i ditt öra under natten." "Ibland!" Hade Maggie svarat. "Men det funkar bara för barn." Då hade Mo nypt henne i näsan. Mo. Meggie hade aldrig kallat sin pappa för något annar.

Den där natten - då så mycket började och då så mycket förändrades föralltid - låg en av Meggies älsklingsböcker under hennes kudde och då hon inte kunde sova för regnet, satte hon sig upp, gnuggade tröttheten ur ögonen, och dråg fram boken under kudden. Bladen prasslade löftesrikt när hon öppnade den. Meggie tyckte att den där första viskningen från varje bok lät annorlunda varje gång, även om hon redan visste vad den skulle berätta eller inte berätta för henne. Men först måste hon ha ljus. I lådan på sängbordet hade hon gömt en ask tändstickor. Mo hade förbjudit henne att tända stearinljus på natten. Han tyckte inte om eld. "Eld äter böcker", sa han alltid, men hon var ju ändå tolv år och kunde passa ett par ljuslågor. Meggie älskade att läsa vid levande ljus. Tre lycktor och tre ljusstakar hade hon stående på fönsterbrädan. Hon höll den brinnande tändstickan tätt intill den svarta veken när hon hörde steg utanför....