en del av mig tycker att det var själviskt av dig, men den andra delen vill bli precis som dig.
jag sa till folk att jag trodde att jorden skulle gå under i lördags, men jag trodde egentligen inte på det. jag hoppades. det skulle vart så jävla mycket enklare. alla skulle dött, vi skulle fått komma upp till dom vi saknar och älskar. jag skulle fått komma upp till pappa. och eftersom att alla hade dött så var det ingen som skulle blivit lämnad kvar, lämnad ensam. för det är precis det jag är nu. ensam. jag vet att jag har vänner som bryr sig. men det ända jag väntar på är ett tecken som visar att dom faktiskt gör det. för då kan jag sluta ora mig, sluta vara rädd. rädd för att folk inte bryr sig. jag vågar inte berätta det här för er i verkligheten, för att jag är rädd för att ni inte skall bry er. 
                     jag är inte rädd för att berätta, jag är rädd för reaktionen.

sick of trying, tired of crying.
yeah i'm smiling but inside i'm dying.

jag vill inte vara "tjejen som hade en pappa som dog"

jag brukade alltid ringa dej när jag hade bråkat med mamma. även om du inte fattade något så lyssnade du. hade jag kunnat hade jag ringt dej nu. inte för att jag har bråkat med mamma, utan bara för att. för att jag saknar dej, för att jag älskar dej. jag hade gett vad som helst bara för att få en timme till med dej men när jag hade dej var jag för korkad för att ta vara på tiden. 8 maj, jag minns det som om det var igår. i sex timmar satt jag på det där jävla sjukhuset, väntade på att dom skulle komma och säga "ni kan komma in nu, han har vaknat och allt ser bra ut." men inte fan kom det nån och sa så, tillslut fick vi iallafall komma in och träffa dej, du låg bara där och blundade, jag hatade alla de 1000 sladdar som du var ihopkopplad med. och jag minns exakt vad jag tänkte just i det ögonblicket då jag sist såg dej "levande", jag tänkte "förlåt" och även fast jag inte sa det högt så vet jag att du förstod det, att du uppfattade det. och pappa, förlåt jag är så jävla ledsen för all skit du fick gå igenom och om jag kunde skulle jag ta tillbaka alltihop.

The shit seems impossible how could I be able to make him walk again talk again? The first fucking days I wanted to die but then I heard your voice asking why? Just keep fighting my son you'll die another day your time will come. But dad I wanna se you I need you...A part of me thinks that it was selfish of you and the other part wants to end up just like you. I guess death is natural it'll happen to us all but for god sakes it was'nt your turn to fall. Your life was'nt over you had some things left to offer but at least you died in your sleep and did'nt have to suffer. some days when I wake up I ask my self is life worth living or should I blast my self? some days when I wake up I just wanna quit, but then I think of you and then I just stop it. I blame god for this he did'nt have to take you but he did so fuck it. You fucking bitch I hope you fucking burn in hell for this shit, yeah I'm talking to you god, some days I just wanna jump of a fucking rooftop.I'm carrying so much shit I feel like I'ma explode but just because I don't wanna make a seen I hope I'll implode. Please can't you hear the saddness in my voice whenI talk? My legs don't carry me anymore I just fall on the sidewalk...and I hope you'll come and help me. So I look to my left and I looke to my right but I can't seanyone, no there's nobody in sight. I'm surrounded by people every day but still I feel all lonely and shit since you past away. I feel like I should have said moreat your funeral but I did'nt want to se what they'd do to ya, I just wanted to leave, I hope you can forgive me for that and then you rest in peace... but that soundsto average... how about this? sleep tight old man and some day when the world wants I'll se you again. I'll promise that I'll visit but I guess you have past onand you're in heaven and you're singing songs. I'll shed a tear for you every night I'll nevva forget you I'll still fight. I guess this is goodbye.



pappa, det är dej jag kämpar för nu. jag skall leva, bara för dig.
jag älskar och saknar dig så jävla mycket. så jävla mycket att det gör fysiskt ont. men ingen smärta i världen är värre än den jag har för att jag vet att det var mitt fel, att det är mitt fel.

Sitter här med en kopp te och kollar på "Vem kan slå Filip & Fredrik?" mitt favorit programm faktiskt, haha. Aja en perfekt söndagskväll! Imorgon har vi någon temadag i skolan, jag ser inte fram emot det. Men jag har lovat mig själv att inte skolka, jag hoppas att jag kan hålla det!

I can't even begin to explain the pain. The pain I got when you walked away. You took my heart with you.

jag är avundsjuk på varenda jävel som kan skratta och le utan att känna skuldkänslor. för det är exakt det jag gör såfort jag blir glad, känner skuldkänslor. för jag hör en röst innuti mej själv som säger "hur fan kan du vara glad när din pappa är borta, varför skall du få känna dig lycklig när han aldrig var det?" och jag håller med den rösten, min pappa var aldrig lycklig, eller aldrig ska jag väl inte säga men oftast inte, jag visste hur han mådde, jag såg hans sorgsna ansikte. men det är inte förens nu som jag verkligen förstår hur han mådde. och nu är det försent! jag behöver prata om det och jag vet att det inte är bra att jag håller allt inom mig. men det är så jag gör, det är sån jag är. jag pratar jävligt mycket men inte om känslor, varför skulle jag? jag önskar att jag kunde prata med folk om hur jag mår men det går inte, speciellt inte nu. jag vet inte varför det är precis som att orden är för svåra för mej att uttala. som att jag inte vet hur jag skall uttrycka mig och när jag försöker blir det bara missförstånd och allt blir värre. om någon någonsin lyckas få mig att prata om min pappa så blir jag jäävligt förvånad om jag skall vara ärlig. men det skulle nog inte hända för det ingen jävel som orkar bry sig!

pappa jag vet att det är försent. men mina texter är mitt sätt att säga förlåt på. förlåt för att jag var den sämsta dotter man kan tänka sig och förlåt för att jag alltid var sur på dig. jag menade det inte. jag älskar dig, mer än exakt allt annat på den här jorden, idag, imorgon och förevigt!

Jag skrev just ett långt inlägg om pappa, allt han gjort och hur mycket jag älskar honom. Markerade allt och tryckte delete. Om det ändå vore så enkelt att få all smärta att försvinna.

clara klingenström↑
jag älskar låten, jag älskar hennes sätt att skriva på.