you're the girl I used to be
jag är avundsjuk på varenda jävel som kan skratta och le utan att känna skuldkänslor. för det är exakt det jag gör såfort jag blir glad, känner skuldkänslor. för jag hör en röst innuti mej själv som säger "hur fan kan du vara glad när din pappa är borta, varför skall du få känna dig lycklig när han aldrig var det?" och jag håller med den rösten, min pappa var aldrig lycklig, eller aldrig ska jag väl inte säga men oftast inte, jag visste hur han mådde, jag såg hans sorgsna ansikte. men det är inte förens nu som jag verkligen förstår hur han mådde. och nu är det försent! jag behöver prata om det och jag vet att det inte är bra att jag håller allt inom mig. men det är så jag gör, det är sån jag är. jag pratar jävligt mycket men inte om känslor, varför skulle jag? jag önskar att jag kunde prata med folk om hur jag mår men det går inte, speciellt inte nu. jag vet inte varför det är precis som att orden är för svåra för mej att uttala. som att jag inte vet hur jag skall uttrycka mig och när jag försöker blir det bara missförstånd och allt blir värre. om någon någonsin lyckas få mig att prata om min pappa så blir jag jäävligt förvånad om jag skall vara ärlig. men det skulle nog inte hända för det ingen jävel som orkar bry sig!
pappa jag vet att det är försent. men mina texter är mitt sätt att säga förlåt på. förlåt för att jag var den sämsta dotter man kan tänka sig och förlåt för att jag alltid var sur på dig. jag menade det inte. jag älskar dig, mer än exakt allt annat på den här jorden, idag, imorgon och förevigt!
carro, varför ingen pratar med dig om din pappa är för att ingen vågar, inte jag heller, ingen vill påminna dig för att det kanske förstör din dag och gör dig ledsen.
men om du vill prata så kan du bara säga till, för jag vill att du ska må bra! jag vill att alla ska må bra! ♥
julen e mysig:)
Hmm.. jag tror det är vecka 44 -? men är inte riktigt säker ? :)
vila i frid :(
sv: klart du ska känna dig lycklig gumman! du kunde inte ha hjälpt honom oavsett vad de var om. du kunde uppmuntra honom, men de var han som skulle göra de bra för sig. jag vet inte vad din pappa varit med om, men du ska absolut inte känna skuldkänslor.
om du vill prata med någon, kan du alltid ringa till exempelvis bris. eller så finns de en jour som du kan mejla ist för att uttrycka dej med din röst. de kanke blir lättare då.
igår var de en bra dag. lugn och fin :)
kramar
finns alltid för dig gumman!
du kan alltid snacka med mig, men jag säger som isabelle, ingen vågar nog, de är sjukt svårt & snacka om något om man vet att man kommer göra dig ledsen... ♥
gumman, du får absolut inte gå runt & känna skuld. jag blir ledsen när jag läser detta, jag vill ju att du skall må bra hjärtat. du vet att jag finns här att för att stötta & prata med dig om du behöver. jag lovar dig! jag vet själv hur det känns när man väl har fått lättat på hjärtat, jag tror det är det du behöver göra! älskar dig gumman <3
öjj akut hjälp:O hur gör man bildkollage i photoshop? jag suger på sånt, HJÄLP!
samma här som maja och isabelle skrev.
man vågar inte ta upp det med dig för jag tror du blir ledsen över det. min kompis elins mamma dog för några år sedan så jag vet lite hur det är. Och jag vill bara säga att om du vill prata så kan du bara säga till <3
Jag vet hur det känns! Vet precis hur svårt det är att tala med någon om sina känslor, skuld eller inte. Orden faller inte rätt på tungan men i huvudet är alla meningar klara. Min mamma gick bort för fem år sedan och jag har ännu aldrig pratat med någon direkt om hur ja mår. Men det kan kännas lättare om man pratar med någon utomstående. Med någon som inte vet hur eller varför ens närstående gått bort. På så vis finner man mod
Sv. Det kommer ta tid, men det är bra att du gett det ett försök. Du har kommit längre än de flesta att prata med någon utbildad. Ibland kan det bättre vara att prata med likasinnade. Dela erfarenheter etc. Brukar vara svårt att förklara för någon som inte förstår å vet hur man känner sig inombords. Kämpa på!
