en del av mig tycker att det var själviskt av dig, men den andra delen vill bli precis som dig.
jag sa till folk att jag trodde att jorden skulle gå under i lördags, men jag trodde egentligen inte på det. jag hoppades. det skulle vart så jävla mycket enklare. alla skulle dött, vi skulle fått komma upp till dom vi saknar och älskar. jag skulle fått komma upp till pappa. och eftersom att alla hade dött så var det ingen som skulle blivit lämnad kvar, lämnad ensam. för det är precis det jag är nu. ensam. jag vet att jag har vänner som bryr sig. men det ända jag väntar på är ett tecken som visar att dom faktiskt gör det. för då kan jag sluta ora mig, sluta vara rädd. rädd för att folk inte bryr sig. jag vågar inte berätta det här för er i verkligheten, för att jag är rädd för att ni inte skall bry er. 
                     jag är inte rädd för att berätta, jag är rädd för reaktionen.

sick of trying, tired of crying.
yeah i'm smiling but inside i'm dying.