i saw your face, in a crowded place. and i don't know what to do 'cause i'll never be with you

Nu har jag läst alla dina inlägg i den här kategorin... Nu kan jag inte sluta gråta! Du skriver så otroligt fint om din pappa!



Jag beklagar verkligen, jag vet inte hur ont det gör, men jag kan tänka mig. Du verkar vara en stark tjej, även om du inte haft något annat väl än att vara just stark. Ge aldrig upp -Jag tror på dig, du kommer klara dig igenom det jobbiga, någon dag så kommer det kännas lättare även om saknaden alltid kommer finnas där. Att din pappa mådde dåligt, hade inget med dig att göra -Lova mig att aldrig tro det! Beklagar än en gång din sorg och saknad!



Ta hand om dig! TUSEN STYRKE KRAMAR!